Anemi

Vad är blodbrist?
Efter syre, kisel och aluminium är järn det mest allmänt förekommande grundämnet i jordskorpan. Med detta som bakgrund är det mycket märkligt att en så stor del av jordens befolkning lider brist på järn. Järnbrist är det vanligaste bristtillståndet i Sverige. I kroppen finns det normalt rikliga järnreserver, i mjälte, lever och benmärg. Kroppen tar av dessa reserver vid behov, för att kunna upprätthålla järnbalansen, Hb-värdet. Om tillförseln av järn kommer i obalans, prioriteras nybildningen av röda blodkroppar framför en utbyggnad av depåerna. När depåerna minskas eller är på väg att tömmas, uppstår det tillstånd som kallas järnbrist.

Hur märker man att man har järnbrist?
Symtom på järnbrist, är att man känner sig trött, hängig, blir lätt irriterad och har svårt att fokusera och koncentrera sig. Blekhet, huvudvärk, ökat behov av sömn och en nedsatt prestationsförmåga kan vara tecken på ett bristtillstånd av järn. Olika kliniska studier har visat att bara en liten brist på järn påverkar våra fysiska och psykiska prestationer. Järnbrist är ett tillstånd som bör behandlas innan det utvecklas till en anemi.

Hur kan det komma sig att järnbrist är mycket vanligare idag än förr i tiden?
En förklaring till detta är att vårt behov av energi har ändrats dramatiskt, detta beror främst på den tekniska utvecklingen som har skett i samhället. Vårt fysiska arbete som utfördes förr i tiden har automatiserats och vi tillbringar mer tid med att sitta ner vid våra arbetsplatser. Vårt energibehov sjunker eftersom våra fysiska aktiviteter minskar också. Med det minskade energibehovet minskar också vårt energiintag. Vi äter mindre och således får vi i oss mindre järn. Bland kvinnor i fertil ålder har minskningen varit så markant, att järninnehållet i kosten för många ligger under den rekommenderade nivån, som är nödvändig för att balansera upp förlusterna av järn.

Varför är det så vanligt med järnbrist?
Ca 15 procent av jordens befolkning har järnbrist, enligt WHO är det den näst vanligaste bristsjukdomen efter proteinbrist. I vår del av världen är det vanligare än vad man tror med järnbrist. Studier har visat att 30 procent av alla skandinaviska kvinnor i fertil ålder har låga halter av järn. Tonåriga flickor har en ännu högre siffra, enligt en studie hade 50 procent av tonåriga flickor år 2000 för låga järnvärden.

Järnbrist – hur behandlas det?
Järnbrist orsakad av ett för lågt järninnehåll i kosten, kraftiga menstruationer eller blodgivning, kan lätt återställas via ett extra tillskott av järn. Ett järntillskott är ofta aktuellt under en längre period och då rekommenderas järntillskott med lågdos av järn, ca 20-30 mg per dag. Vid högre dosering av järn förekommer ofta biverkningar i form av magbesvär som förstoppning, diarré eller illamående. 60-100 mg per dag räknas som hög dosering av järn. Järnmängder på över 50 mg per dag kan försämra upptaget av andra mineraler, zink är exempel på detta. Zink är viktigt för många funktioner i kroppen, framför allt under en graviditet, brist på zink kan orsaka för tidigt födda barn eller barn med låg födelsevikt. Järnbrist i samband med graviditet bör behandlas i samarbete med läkare.

Vad innebär hemoglobinvärdet?
Hb-värdet, hemoglobinvärdet är ett uttryck för mängden av hemoglobin i blodet, de röda blodkropparnas syrebindande kapacitet. Detta värde är beroende av ålder och kön. Normalt blodvärde för män är 130-160 g per liter blod och för kvinnor är motsvarande siffra 120-140 g per liter. Låga värden beror ofta på ett järnunderskott, dock kan ett normalvärde dölja en brist. Hb-värdet ger nämligen ingen fingervisning om statusen på järndepåerna. När kroppen står inför ett för lågt intag, stora förluster av järn eller ett ökat behov av järn, försöker kroppen så långt det är möjligt att upprätthålla järnnivåerna i blodet och olika kroppsvävnader. Därför kan kroppens järndepåer vara tomma innan Hb-värdet sjunker. Detta gör att man inte alltid kan lita på Hb-värdet.

Serumferritin, vad är det?
Depåjärn som finns i lever, mjälte och benmärg innehåller ett protein som kallas ferritin. Det finns ett klart samband mellan mängden av ferritin i blodet och mängden av reservjärn i depåerna. En låg serumkoncentration av ferritin är det första tecknet på att depåerna håller på att tömmas. Detta är ett säkrare tecken på järnbrist eller negativ järnbalans, än vad Hb-värdet är, eftersom Hb-värdet är lågt för att depåerna är tomma. Ett S-ferritin värde under 10-15 mikrogram per liter visar alltid på en järnbrist. Ferritin koncentrationen i serum är en liten dynamisk parameter, detta betyder att dygnsvariationen är liten och kostens inverkan är minimal. Användandet av serumferritin bestämmelse som hjälpmedel för att påvisa järnbrist har fått en ökad betydelse under senare år.

Finns det fler sätt att mäta järnnivån på?
Serumjärn och järnbindningskapaciteten(TIBC) är andra metoder för att mäta järnstatusen i kroppen. Serumjärn visar statusen på det järn som är i rörelse i kroppen. Koncentrationen påverkas lätt av fysisk aktivitet och intag av järn via kosten, detta gör att dygnsvariationen är stor, metoden utnyttjas allt oftare vid bestämning av ferritin i serum vid järnstatus utredningar. TIBC, Total Iron Binding Capacity, visar om den totala järnbindningskapaciteten är nedsatt eller förhöjd.